Olof Maggeby - Ett unikt soldatöde


Fotot är publicerat med tillstånd av fotograf Bengt Welander.

En av de allra sista att dö


Den 15 oktober 1849 avled Olof Maggeby från Sunne som en av Sveriges allra sista indelta soldater att dö i tjänsten under en kommendering till främmande land. Platsen var Flensburg i Tyskland.


Anledningen till att Olof befann sig i Flensburg var att Sverige-Norge under sommaren 1849 hade fått till uppgift att med 4000 man besätta norra delen av hertigdömet Slesvig ner till Flensburg under det pågående Slesvig-Holsteinska kriget mellan Danmark och Tyska förbundet. (I Danmark kallas kriget även Första Slesvigska kriget) Här skulle man skilja danskar och tyskar åt och agera som fredsbevarare. Ett vapenstilleståndsavtal hade ingåtts den 10 juli 1849 mellan de stridande parterna och Sverige-Norge fick till uppgift att bevaka att avtalet följdes.


Värmlands regemente kommenderades att delta med cirka 700 man i den trupp som kom att kallas Svensk-Norska Ockupationscorpsen. Regementet placerades i Flensburg och befann sig i staden från slutet av augusti 1849 till juli 1850. Uppgiften var att bevaka och patrullera staden och dess omgivningar.


Under tiden den svensk-norska truppen befann sig i Slesvig förekom inga väpnade strider mellan danska och tyska militära förband. Inte heller var den svensk-norska truppen inblandad i strider. Däremot uppstod upprepade trakasserier, misshandelsfall och sammandrabbningar mellan danskt och tyskt sinnade bland civilbefolkningen, som bland annat Olof och de värmländska soldaterna fick gripa in i och stävja.


Det var således inte i samband med någon väpnad strid som Olof Maggeby miste sitt liv. I meddelandet om Olofs frånfälle som skickades hem till Sunne anges hans dödsorsak till ”inflammation”, vilket tyder på att det var en sjukdom som avslutade hans liv vid 34 års ålder.


Olof Maggeby begravdes den 18 oktober under stora hedersbetygelser där hela värmlandsbataljonen deltog, inklusive alla befäl, klädda i full paraduniform, och med sorgemusik spelad av regementsmusiken. Kistan buren av åtta man, bakom en pluton under gevär anförda av en underofficer, där Olofs vapen låg på kistlocket tillsammans med blomsterkransar. (Obs! Författarens antagande efter att ha läst nedanstående beskrivning i tidningen Östgöta Correspondenten)


Östgöta Correspondentens utsände rapporterar hem till sin tidning i ett brev daterat Haderslev, den 10 november om en begravning av en menig soldat som han bevittnat:


”Jag blef emellertid i tillfälle att beskåda en ganska högtidlig sorgfest. En karl, wid något af Östgötha kompanierne, hwilken dött, begrovs nemli¬gen. Processionen war talrik, jag tror hela bataljonen, befälet inräknadt, deltog i den. Den dödes wapen låg på kistlocket, smyckadt med friska blomsterkransar. Kistan bars af åtta man, föregångne af en pluton under gewär, anförd af en underofficer. Alla woro klädda i full parad. Sorgmarschen, spelad av grenadiermusiken, war hänförande wacker. De djupa melankoliska tonerna rullade högtidligt öfwer den böljande folkmassan och trängde till hjärtat. Jag har njutit af få concerter så mycket, som af denna musik, af denna stund. Den rörde också alla.”


Olofs sista vilorum, markerad med en gravsten med inskriptionen ”Svenske Soldaten No 27 Maggeby vid 1st Comp. af Wermland Fält Bataljon född d. 24 Nov 1815 död d. 15 Oct 1849.”, finns att bese på begravningsplatsen Alter Friedhof i centrala Flensburg. Där omges han av övriga svenska och norska soldater som inte heller de tilläts återvända hem till sina familjer från Flensburg.


Kvar hemma på Maggebys soldattorp i Sunne efterlämnade Olof sin hustru Marit Olsdotter att ensam ta hand om parets tre döttrar; Ingeborg, Kerstin och Maria – 10 år, 4 år respektive 4 månader gamla.